Innan jag klev upp i lägenheten gick jag gatan upp mot centrum för att hitta en bit mat. Jag passerade förbi fyllda caféer där besökarna inte verkade vara missnöjda med det nya vädret. Livsnjutarna gav inte vika för ett tillfälligt regn utan protesterade stolt med en tänd cigarett och en uppslagen tidning, väl skyddade under de parasoll som tidigare i veckan hade skyddat mot solen. Efter att ha slukat min pizzabit gående i regnet klev jag in på ett barcafé och beställde en cappuccino stående vid bardisken. Detta café var av ett klassiskt snitt, kristallkronor, glasskåp fyllda med mängder av vackra bakelser, långa rader av sprit mm. Barmännen, välklädda äldre herrar med fluga och vit skjorta, serverade bakom disken. Cappuccinon var utsökt, den bästa jag druckit, kanske någonsin. Efter att ha sugit i mig de sista dropparna gick jag till kassan och betalade. 1,30 euro, fantastiskt!
Nöjd och glad gick jag genom ett avtagande regn hem till familjen. De var inte hemma när jag kom hem men anlände strax därefter. Jag tackade ja till en té med citron och satte mig mycket nöjd framför tvn i mitt rum. Italien är en fantastisk tv-nation, alltid något dumt underhållningsprogram, det kan man lita på. Och i mitt fall kan inte något tv-tittande förknippas med dåligt samvete eftersom det alltid innebär en lektion i detta språk. Underbart!
