Men vid nya språkkunskaper vänjer man sig fort och man jämför inte alltid med vad man en gång kunde utan man jämför med den rådande stunden. Detta ger en känsla av att man står still vilket leder till frustration. Det är mycket energikrävande att ge sig in i ett språk. Man möts av ständigt nya hinder. Det gäller att inte ge upp för belöningar dyker upp när man som minst anar det.
Skolan är superb! Min lärare, Sabrina, är pedagogisk, strikt och snäll. Hon är duktig. Klassen verkar vara jämn även om vissa är duktigare än andra. Vi går ständigt igenom olika områden i språket och blandar grammatik med muntliga övningar i grupp, praktiska övningar och lekar. Allt är välorganiserat. Det bästa med språkresa är dock inte skolan utan att man genast kan ge sig ut i den riktiga världen för att pröva det man lärt sig. Ute bland italienarna, på caféer, i butiker, på gatan mm, lär man sig massa nya saker. Man lyssnar, man tolkar, man förstår, man härmar.
Jag måste åka iväg på språkresa igen, jag undrar när?
Men nu återstår en hel vecka av innehållsrika lektioner och händelsefulla dagar i denna norditalienska stad.
Mi piace molto la vita italiana!
