En språkresa var för mig ett perfekt sätt att blanda nytta och nöje. En aktiv semester där man knappt får tid att känna sig uttråkad men där man ändå gör något nyttigt av sin tid. Att gå i skolan varje vardagsförmiddag var enbart roligt. Varje dag lärde jag mig något nytt som jag direkt kunde testa på min lediga tid. Dessutom träffade man människor från hela världen som blev nya vänner och bekantskaper. Att på detta sätt uppleva, i mitt fall, en storstad och samtidigt komma närmare stadens invånare, dess kultur och dess språk är ett tillfredställande sätt att semestra på. Nästa gång jag åker till Italien så kommer jag känna mig mindre som en turist och mer som en italienare. Jag kan nu gå på restaurang på italienska, beställa ett hotellrum, ta tåget till en annan stad, fråga om vägbeskrivning....allt på landets eget språk. Det är en fantastisk känsla.
Eftersom mitt plan tillbaka till Sverige gick sent på lördagen så hängde jag med på skolans dagsutflykt som denna dag gick till Lago di Como, känd för att bland annat George Clooneys hus är beläget här. Mindre känt är att vetenskapsmannen Alexander Volta var härifrån. Vi var ett litet gäng på 10-12 personer som guidades av Valentina som ansvarar för utflykter och aktiviteter på skolan. På morgonen tog vi tåget cirka 1 timme norrut och anlände nyfikna till den lilla stationen i Como. Stationen ligger precis vid sjön så när vi klev ut från perrongen bredde denna vackra bergsjö ut sig framför våra blickar omringad av höga berg. Staden var mycket vacker och här var betydligt färre människor än i det stora Milano.
Efter att ha ätit lunch i solen på en lokal pizzeria så tog vi oss upp till bergsbyn Brunate som ligger ovanför Como. För att komma upp ta man en bergsbana med ett lutande tåg som får det att kittla i magen när man klättrar uppför bergets sida. Valentina berättade om en japanska student som blev förälskad i Brunate och därför hyrde in sig i ett hus här uppe. Varje dag pendlade han sedan till skolan i Milano.
Utsikten var fantastisk trots den svaga dimma som täckte sjön och gjorde att det var svårt att urskilja alla detaljer. Solen sken dock på oss ovanför detta täcke. Jag fick det dock lite stressigt på vägen tillbaka då jag var tvungen att ta 16.16 tåget tillbaka till Milano för att hinna ta bussen till flygplatsen. Halvägs tillbaka mot bergsbanan fick jag lämna gruppen och anlände halvspringandes till bergståget som 30 sekunder senare stängde dörrarna och tuffade ner mot Como. Eftersom jag inte exakt visste när detta bergståg skulle lämna Brunate så kan man säga att jag hade flyt.....
Det är svårt att sammanfatta dessa 2 veckor i några ord så jag låter den text jag hittills skrivit tala för sig själv. Jag lämnar er därför med en sista bild och tackar för ert intresse! På återseende!
