tisdag 2 oktober 2007

Finalmente a Milano...

Packlistan blev slutligen klar och väskorna blev packade. Tyvärr var flyget från Stockholm försenat en timme men till slut stod jag med allt baggage i hand utanför Bergamos flygplats några mil utanför Milano. Inflygningen var magnifik. Det var en molnklar kväll och jag satt och tittade ner på de norditalienska städerna vars upplysta vägnät liknade enorma kretskort. Här och var såg man lysena från små bilar som liknade ensamma lanternor på ett hav av mörker.

Klockan var strax innan tio på kvällen när jag klev ut i den ljumma septemberluften och jag insåg att jag behövde ringa min värdfamilj och meddela att jag var sen. Som uppvärmning på det kommande samtalet så köpte jag en biljett till flygbussen och gick därefter undan en bit för att undvika att italienska öron skulle höra mina fraser. Samtalet gick dock bra och jag lyckades förmedla att jag skulle anlända en smula sent. Inga problem! Signora gav redan på telefon ett trevligt intryck och jag satte mig på bussen betryggad.

Väl på bussen frågade jag min granne om jag var på rätt buss, en fråga som hon kunde ge ett jakande svar på trots att hon inte var milanes. Det visade sig att hon var en sociologistuderande modell från Litauen som för tillfället arbetade i Milano (förra vecka var den stora modeveckan, en vecka som tydligen bjöd på mycket kallt och regnigt väder). Hon visade mig även vägen till tunnelbanan och visade vilken linje jag skulle ta för att ta mig till värdfamiljen innan hon sa hejdå.

Jag klev av tunnelbanan vid Porta Genova och promenerade genom ganska tomma men lugna kvarter fram till 25, Corso Genova. Signora visade sig vara en jättegullig och pratsam dam med en liten tioårig dotter med ett stort leende. Efter ett glas vatten och en massa italienska (jag är lite förvånad över mig själv) sa vi god natt och jag kröp ner i en skön, mjuk säng i mitt eget rum. Buona notte.

Dagen efter anlände till skolan en smula försenad efter att ha missbedömt kartan ganska rejält. Efter ett nivåtest som började bra men hade en övermänsklig avslutning blev jag placerad i någon sorts medelgrupp bland de lägre nivåerna. Wolfango, som är skolans direktör, visade mig runt och Sanda på skolan följde mig till klassrummet där lektionen var i full gång. Ciao, ciao, sono Christopher, sono svedese. Klassen består av en bra blandning studenter från världens alla hörn, vi är kanske 12 stycken. Japan, USA, Brasilien, Tyskland, Ukraina, Korea mm. Skolan är suveränt fräsch och modern.

När dagens lektioner var klara gav jag mig ut för att utforska Milanos gator. Vädret var toppen, 20 grader och sol. Cafélivet lever i Milano...