Igår blev jag inbjuden till en koreansk afton hemma hos Hong Chi, en koreansk student som går i min klass. Hong Chi bor i andra ändan av stan (nordöstra) i förhållande till skolan. Hittills har jag gått omkring väldigt mycket men nu blev det lite väl långt så jag tog en buss från Il Duomo. De många designskolorna i Milano lockar många asiatiska studenter och hos Hong Chi var vi 8 koreaner, en amerikanska, en brasilianska, en ukrainare samt en svensk. Det blev en fantastisk afton.
Under en övning i klassrummet framgick det att Hong Chi vill bli sångare. Han är ganska stor och har förmodligen den mörkaste röst jag hört. Med ett stort skratt får han mig att tänka på "Min granne Totoro" (http://www.filmtipset.se/film/min-granne-totoro/5065.html) av Hayao Miyazaki. En stor, mjuk jättesnäll varelse. Jag visste dock inte att han hade en fantastisk operaröst. Så efter måltiden, som bestod av riskaksgryta, kyckling i mängder, små risrullar samt kycklingsoppa, ville alla att han skulle sjunga. Hong Chi ställde sig i ett hörn av rummet och satte igång. Rummet vibrerade av hans enorma röst och sången måste ha hörts över hela kvarteret. När Hong Chi, under applåder, tackade för sig var det dags för nästa korean. I tur och ordning sjöng sedan ytterligare tre koreanska tjejer opera så det stod härliga till. En fullständig överraskning och jag började undra om alla koreaner har en naturlig operabegåvning. Tyvärr hade vi icke-koreaner inte mycket att kontra med men det gjorde inte så mycket.....