Hemma igen

Tiden har gått snabbt och det har nu gått nästan en vecka sedan jag kom hem från min underbara resa. Som jag i början av min sista vecka anade så gick den sista tiden oerhört snabbt och plötsligt var jag hemma igen. Visst var det skönt att komma hem, som det alltid är när man har varit iväg. Men jag kommer att sakna Milano och jag kommer definitvit åka på språkresa igen.

En språkresa var för mig ett perfekt sätt att blanda nytta och nöje. En aktiv semester där man knappt får tid att känna sig uttråkad men där man ändå gör något nyttigt av sin tid. Att gå i skolan varje vardagsförmiddag var enbart roligt. Varje dag lärde jag mig något nytt som jag direkt kunde testa på min lediga tid. Dessutom träffade man människor från hela världen som blev nya vänner och bekantskaper. Att på detta sätt uppleva, i mitt fall, en storstad och samtidigt komma närmare stadens invånare, dess kultur och dess språk är ett tillfredställande sätt att semestra på. Nästa gång jag åker till Italien så kommer jag känna mig mindre som en turist och mer som en italienare. Jag kan nu gå på restaurang på italienska, beställa ett hotellrum, ta tåget till en annan stad, fråga om vägbeskrivning....allt på landets eget språk. Det är en fantastisk känsla.

Eftersom mitt plan tillbaka till Sverige gick sent på lördagen så hängde jag med på skolans dagsutflykt som denna dag gick till Lago di Como, känd för att bland annat George Clooneys hus är beläget här. Mindre känt är att vetenskapsmannen Alexander Volta var härifrån. Vi var ett litet gäng på 10-12 personer som guidades av Valentina som ansvarar för utflykter och aktiviteter på skolan. På morgonen tog vi tåget cirka 1 timme norrut och anlände nyfikna till den lilla stationen i Como. Stationen ligger precis vid sjön så när vi klev ut från perrongen bredde denna vackra bergsjö ut sig framför våra blickar omringad av höga berg. Staden var mycket vacker och här var betydligt färre människor än i det stora Milano.

Efter att ha ätit lunch i solen på en lokal pizzeria så tog vi oss upp till bergsbyn Brunate som ligger ovanför Como. För att komma upp ta man en bergsbana med ett lutande tåg som får det att kittla i magen när man klättrar uppför bergets sida. Valentina berättade om en japanska student som blev förälskad i Brunate och därför hyrde in sig i ett hus här uppe. Varje dag pendlade han sedan till skolan i Milano.

Utsikten var fantastisk trots den svaga dimma som täckte sjön och gjorde att det var svårt att urskilja alla detaljer. Solen sken dock på oss ovanför detta täcke. Jag fick det dock lite stressigt på vägen tillbaka då jag var tvungen att ta 16.16 tåget tillbaka till Milano för att hinna ta bussen till flygplatsen. Halvägs tillbaka mot bergsbanan fick jag lämna gruppen och anlände halvspringandes till bergståget som 30 sekunder senare stängde dörrarna och tuffade ner mot Como. Eftersom jag inte exakt visste när detta bergståg skulle lämna Brunate så kan man säga att jag hade flyt.....

Det är svårt att sammanfatta dessa 2 veckor i några ord så jag låter den text jag hittills skrivit tala för sig själv. Jag lämnar er därför med en sista bild och tackar för ert intresse! På återseende!

Firenze

Från Milans stora tågstation, Stazione Centrale, har man en utmärkt utgångspunkt till en mängd trevlig italienska städer. I fredags tog jag tåget till Florens för att besöka den skola vi samarbetar med där, även den Leonardo da Vinci. Florens ligger mindre än 3 timmar bort och på vägen dit passerar man Bologna.

Florens är en fantastiskt vacker stad men många historiska och kulturellt betydelsefulla byggnader. Det är en, i jämförelse med Milano, relativt liten stad och det är lätt att ta sig runt till fots. Även under hösten är det mycket turister i staden men högsäsongen är under sommaren. Från tågstationen är det en kort promenad på 5 minuter till man står framför den enorma och mycket vackra duomen. Därifrån kan man med en fiorentinsk glass i handen strosa ner till floden och betrakta Ponte Vecchio på nära håll. På andra sidan floden stiger landskapet och därifrån har man en utmärkt utsikt över hela staden.

Skolan i Florens är inhyst i en mycket gammal och historisk byggnad mitt i centrum. I en del klassrum finns fortfarande gamla och vackra takmålningar. Skillnaden gentemot skolan i Milanos moderna lokaler är slående. I Florens får man historia och gammal kultur i en liten och mysig stad. I Milano får man modern kultur, storstadspuls och design.

Efter ett dygn i Florens återvände jag till min, för denna resa, stad....

Piove

Regnet faller ner i stora blöta droppar och förvandlar stadens gator till blanka speglar i natten. Det började redan på tåget mellan Florens och Milano. Jag vaknade från min slumrade sömn och plötsligt var den blå himlen bytt mot ett mörkgrått tak. Regnet piskade fönsterrutan och träden utanför böjde sig för den starka vinden. När jag klev ur tunnelbanan denna lördagskväll och klev ut på Milanos blöta gator var jag inte den enda som verkade tagen av detta plötsliga regn. De som däremot verkade ha studerat vädret var de många paraplyförsäljarna som dök upp i var och varannat hörn.

Innan jag klev upp i lägenheten gick jag gatan upp mot centrum för att hitta en bit mat. Jag passerade förbi fyllda caféer där besökarna inte verkade vara missnöjda med det nya vädret. Livsnjutarna gav inte vika för ett tillfälligt regn utan protesterade stolt med en tänd cigarett och en uppslagen tidning, väl skyddade under de parasoll som tidigare i veckan hade skyddat mot solen. Efter att ha slukat min pizzabit gående i regnet klev jag in på ett barcafé och beställde en cappuccino stående vid bardisken. Detta café var av ett klassiskt snitt, kristallkronor, glasskåp fyllda med mängder av vackra bakelser, långa rader av sprit mm. Barmännen, välklädda äldre herrar med fluga och vit skjorta, serverade bakom disken. Cappuccinon var utsökt, den bästa jag druckit, kanske någonsin. Efter att ha sugit i mig de sista dropparna gick jag till kassan och betalade. 1,30 euro, fantastiskt!

Nöjd och glad gick jag genom ett avtagande regn hem till familjen. De var inte hemma när jag kom hem men anlände strax därefter. Jag tackade ja till en té med citron och satte mig mycket nöjd framför tvn i mitt rum. Italien är en fantastisk tv-nation, alltid något dumt underhållningsprogram, det kan man lita på. Och i mitt fall kan inte något tv-tittande förknippas med dåligt samvete eftersom det alltid innebär en lektion i detta språk. Underbart!

I jakt på grönskan

Milano är en stor stad. Därmed har den också en stor stads alla fördelar men tyvärr också nackdelar. Bland nackdelarna finns den tunga trafiken och avgaserna denna medför. För att fly innerstadens luft ett tag så gav jag mig igår iväg till en av alla de parker, stadens oaser, som finns runt centrum för att jogga. Jag tog Metron (underligt att åka tunnelbana iklädd gympakläder) till Cadorna strax väst om centrum. Jag var inte ensam om att vara ute och röra på benen denna soliga söndagsförmiddag. Parken var fylld av joggare, söndagsflanörer och andra livsnjutare som hade kommit för att andas parkluft. Nöjd efter ett par varv i parken återvände jag till lägenheten för att äta frukost...

Halvtid

Jag har nu varit här halva min tid och nu kommer allt gå väldigt fort. Bäst att suga i sig så mycket språk som möjligt innan jag återvänder hem. Hur mycket har jag då lärt mig? Jag skulle säga att jag har lärt mig mycket. Jag försöker prata så mycket jag kan och använder inte engelska om jag inte måste. Jag har tidigare läst italienska 1 år på komvux. Det var en kvällskurs med lektion en gång i veckan. Eftersom jag sedan tidigare talar franska hade jag en ganska bra grund inför denna vistelse. Men nu har jag kommit i gång att tala och det är underbart. Jag vill ha mer!

Men vid nya språkkunskaper vänjer man sig fort och man jämför inte alltid med vad man en gång kunde utan man jämför med den rådande stunden. Detta ger en känsla av att man står still vilket leder till frustration. Det är mycket energikrävande att ge sig in i ett språk. Man möts av ständigt nya hinder. Det gäller att inte ge upp för belöningar dyker upp när man som minst anar det.

Skolan är superb! Min lärare, Sabrina, är pedagogisk, strikt och snäll. Hon är duktig. Klassen verkar vara jämn även om vissa är duktigare än andra. Vi går ständigt igenom olika områden i språket och blandar grammatik med muntliga övningar i grupp, praktiska övningar och lekar. Allt är välorganiserat. Det bästa med språkresa är dock inte skolan utan att man genast kan ge sig ut i den riktiga världen för att pröva det man lärt sig. Ute bland italienarna, på caféer, i butiker, på gatan mm, lär man sig massa nya saker. Man lyssnar, man tolkar, man förstår, man härmar.

Jag måste åka iväg på språkresa igen, jag undrar när?

Men nu återstår en hel vecka av innehållsrika lektioner och händelsefulla dagar i denna norditalienska stad.

Mi piace molto la vita italiana!

Koreansk opera

Igår blev jag inbjuden till en koreansk afton hemma hos Hong Chi, en koreansk student som går i min klass. Hong Chi bor i andra ändan av stan (nordöstra) i förhållande till skolan. Hittills har jag gått omkring väldigt mycket men nu blev det lite väl långt så jag tog en buss från Il Duomo. De många designskolorna i Milano lockar många asiatiska studenter och hos Hong Chi var vi 8 koreaner, en amerikanska, en brasilianska, en ukrainare samt en svensk. Det blev en fantastisk afton.

Under en övning i klassrummet framgick det att Hong Chi vill bli sångare. Han är ganska stor och har förmodligen den mörkaste röst jag hört. Med ett stort skratt får han mig att tänka på "Min granne Totoro" (http://www.filmtipset.se/film/min-granne-totoro/5065.html) av Hayao Miyazaki. En stor, mjuk jättesnäll varelse. Jag visste dock inte att han hade en fantastisk operaröst. Så efter måltiden, som bestod av riskaksgryta, kyckling i mängder, små risrullar samt kycklingsoppa, ville alla att han skulle sjunga. Hong Chi ställde sig i ett hörn av rummet och satte igång. Rummet vibrerade av hans enorma röst och sången måste ha hörts över hela kvarteret. När Hong Chi, under applåder, tackade för sig var det dags för nästa korean. I tur och ordning sjöng sedan ytterligare tre koreanska tjejer opera så det stod härliga till. En fullständig överraskning och jag började undra om alla koreaner har en naturlig operabegåvning. Tyvärr hade vi icke-koreaner inte mycket att kontra med men det gjorde inte så mycket.....

Super-Ibra!

Dagens sportrubriker präglas av gårdagens stora fotbollsmatch, Inter-PSV i Champions League, samt lagets super-svensk. Inför matchen har det diskuterats en hel del om att Zlatan är i toppform och just nu är den italienska ligans bästa spelare. Men i Champions League har det gått sämre och fram till igår väntade alla på Zlatans första mål i årets Champions League. Det blev två.

San Siro är en enorm skapelse som mer liknar ett gigantiskt rymdskepp än en fotbollsarena. Det var en mäktig upplevelse att glida igenom rigorösa säkerhetskontroller och kliva ut på läktaren. Matchen var superb och redan efter 15 minuter hade Zlatan ordnat 1-0 på straff. Publiken sjöng ZLATAN....Ibrahimovic....ZLATAN....Ibrahimovic...

När superstjärnan sedan i den 30e minuten lobbnickar över PSVs målvakt för 2-0 exploderar stadion återigen. Andra halvlek blir trots stor ledning för hemmalaget en fartfylld tillställning med otroligt vackert spel, mycket tack vare utvisningen på Inters Chivu.

En mycke fin kulturell upplevelse....